Springare mot dålig löpare
När vi var nybörjare lärde vi oss att löparen, som enskild pjäs, för det mesta skulle vara något mer värd än springaren. Detta kan förstås vara sant i ”vanliga” öppna ställningar, där bondestrukturerna för vit respektive svart får löparen att känna sig bekväm. Som bekant finns det dock också ställningar, ofta av en mer ”låst” karaktär, där löparen knappt är värd just något mer än en bonde eller två, och där springaren dominerar fullständigt! Ett exempel på en sådan ställning uppkommer i partiet jag nu tar upp till belysning i ”hörnan”. ÖSS:aren Denis Puleshi, vann, strax före nyår, 2017 års upplaga av snabbschackstävlingen Jämtcupen. En strong prestation, som renderade i Denis´ tredje inteckning i det uppsatta vandringspriset (en schacktavla av Hasse Alfredsson)!
Det aktuella partiet är emellertid hämtat från allsvenskan 2015/2016, där Puleshi som vit tar sig an Magnus Englund i ÖSS´ andralags möte med Örnsköldsviksföreningen SK Örnen. Englund bemötte här vitspelarens d4-öppning med holländskt och ”Stonewallvarianten”. I denna rätt populära spelöppning för söker svart i första hand låsa ställningen och skapa en relativt stabil utpost på e4 för sin springare, för att senare gå till angrepp på kungsflygeln, efter kort rockad av vit. Det finns dock även nackdelar med spelsättet – något som Denis på ett bra sätt demonstrerar i detta parti!
Först några inledande ord av Denis Puleshi själv angående detta parti:
– I det här partiet öppningen var ganska ok för mig men lite initiativ och mer plats på bordet. I mittspelet skulle kanske vit fortsätta satsa på spel på damflygeln, men ändå blev det spel även på ”motståndarens” flygel och det hela kanske kunde ha landat i ett remislutspel. Vet inte om det hade varit möjligt att vinna för vit, om han inte hade bytt torn? När han byte sista tornet uppstod en typisk ställning med bra springare mot dålig löpare, vilket innebar enkel vinst för mig.
Vit: Denis Puleshi, Östersunds SS
Svart: Magnus Englund, SK Örnen, Örnsköldsvik
Holländskt, Stonewallvarianten (A 85) – allsvenskan, div III, gr 1, 2015/2016
Kommentarer: Gunnar Hjorth
1.d4 f5 c4 Sf6 3.Sc3 e6 4.Sf3 d5 5.Lg5!? Le7 6.e3 c6 7.Le2 0-0 8.0-0 Sbd7 9.Dc2
Det direkta 9.Tb1 är en annan bra möjlighet här.
9.- Se4
Springaren har nått önskad position – men svarts bondestruktur baserar sig på vita fält, och det verkligt intressanta är hur svart ska förfara med den stackars löparen på c8 …
10.Lxe7 Dxe7 11.Tab1!
Precis som i avbytesvarianten i ortodox damgambit, är idén med ett ”minoritetsangrepp” (med grundplanen b4-b5xc6 och spel på b- och c-linjen) en av de allra bästa resurserna i vits verktygslåda!
11.- g5!?
Svart satsar på snabbast möjliga aktion på kungsflygeln. Andra drag som har provats i den här ställningen är 11.- Sdf6, 11.- Kh8, 11.- b6 och tornlyftet 11.- Tf6, följt av Th6. Statistiken talar dock genomgående för vit vid korrekt spel!
12.b4 g4 13.Se1 Sdf6 14.Sd3!
Ett följdriktigt och på samma gång starkt drag, för härifrån kontrollerar springaren som synes flera viktiga nyckelfält i ställningen. Samtidigt är ju svarts c8-löpare ingen pjäs att hurra för precis.
14.- Ld7
Det ser frestande ut för svart att slå på c4, för att, efter Se5, i varje fall skapa en skyddad fribonde med hjälp av b5. Den här fortsättningen tar dock helt udden ur denna tankegång: 14.- dxc4 15.Sxe4! cxd3 (15.- Sxe4 16.Sc5!; dock inte 16.Se5?! c3!) 16.Sxf6+ Dxf6 17.Lxd3, med en påtaglig fördel för vit!
15.Se5 Tac8 16.c5!
Helt korrekt. Nu blir svagheten hos svarts löpare mer uppenbar än någonsin!
16.- a6?!
Detta drag förhindrar inte b4-b5 (som ju kan förberedas med a4) utan skapar bara en ny svaghet på ett svart fält – denna gång b6, dit c3-springaren enkelt kan bege sig. Svarts ställning ser nu positionellt än mer fallfärdig ut! Hans enda hopp ligger i att få till något på kungsflygeln, men det är i praktiken näst intill en omöjlighet, med tanke på vits utmärkt placerade pjäser och bondestruktur, i kombination med den usla svarta löparen på d7 …
17.f3! gxf3 18.gxf3 Sg5
När så e4-springaren är bortschasad, kan vit börja agera även på kungsflygeln i den fullständigt överlägsna ställningen. Nu gäller det bara att hitta vägar att knyta ihop säcken …!
19.Kh1 Kh8 20.Tg1 Tg8
21.Tg3?!
Ett närliggande men tyvärr inexakt drag. En torndubblering på g-linjen är förstås lockande, men har inte högsta prioritet, och svart har därtill resurser att möta den med tornen. Vit kontrollerar i princip hela brädet och kan därför rikta in sig på att öppna ytterligare en angreppsväg. Detta sätter optimal press på svarts ställning och överbelastar helt enkelt hans knappa försvarsresurser. Efter 21.Ld3!, följt av e4 inom en snar framtid, torde den svarta ställningen rasa ihop ganska snabbt! Samtidigt mobiliseras då den vita pjäs som för tillfället är minst aktiv – löparen …
21.- Sf7 22.Tbg1 Txg3 23.Sxf7+ Dxf7 24.Txg3?!
Ser logiskt ut, men som det står nu är faktiskt 24.hxg3 bättre! Orsaken framgår nedan …
24.- Sh5?
Här bommar svart sin stora chans att få riktigt motspel! Med 24.- f4! är han, otroligt nog, fullt ut ”med i matchen” igen!
25.Tg5 h6 26.Tg1 Df6 27.f4 Dh4 28.Lxh5!
Det rena slutspelet ”springare mot dålig löpare” kan snart inledas!
28.- Dxh5 29.Dg2 Df7 30.Dg6 Dxg6 31.Txg6 Kh7 32.Tg3
Ett lite svårförståeligt drag. Naturligt känns förstås Tg2, för att kunna röra tornet i sidled, i samband med ett eventuellt genomförande av b5, eller för att snabbt nå b-linjen i händelse av att svart försöker med a5 i något läge (och då samtidigt hålla a2-bonden garderad!). Den vita kungen kan ju under alla omständigheter aktiveras var tornet än står någonstans. Möjligen var vits tanke att försöka förebygga en omflyttning av svarts löpare till e4, via f3, och samtidigt snabbt aktivera kungen. I och för sig är det oklart vad löparen skulle kunna uträtta på e4, men kanske Tg3 var ett fullt logiskt drag trots allt …!
32.- Le8 33.Kg1 a5!? 34.Sa4 axb4
34.- Ta8? fungerar inte på grund av 35.Sb6 Ta6 36.bxa5 Txa5 37.a4 och tornet är helt försatt ur spel!
35.Sb6 Tc7 36.Kf1 Lh5 37.Ke1 Le8 38.Kd2 Lh5 39.Kc2 Le2 40.Kb3 Lf1 41.Kxb4 Tg7??
Tornbyte är givetvis lika med positionell harakiri i en sådan här ställning! Korrekt var att bara avvakta, till exempel med 41.- Ld3. Då gäller det för vit, som ju kan göra i princip vad han vill på svarta fält, att hitta en idealuppställning för sina pjäser för att kunna få till ett avgörande. Vi får då komma ihåg att löparen vid behov kan gå till a6, för att övergardera b7-bonden. Detta kan ses som en intressant övningsuppgift att försöka lösa! Man kanske kan tänka sig något i stil med Ka5, Sa4, Kb6, Sc3, a4 följt av Sb5! (när svarts löpare står på a6). Springaren är tabu och kan, efter exempelvis Te7, gå vidare till d6. Detta manövrerande måste ha avgörande verkan i längden. En tänkbar plan för fortsättningen är a4-a5, följt av h4-h5 (på h5 av svart Tg5 Kh6 Th8! följt av Tb8) och Tg6, vilket försätter svart i dragtvång med materialförlust som följd. Också tänkbart är att vandra in med kungen längs åttonde raden via a7! Jag tror det är detta Jesper Hall brukar kalla att ”prata med pjäserna”, för att fråga dem var de står bäst någonstans i en given ställning …
42.Txg7+ Kxg7 43.Sc8 Kg6 44.Sd6 La6 45.Ka5 Kh5 46.a4 Kg4 47.Kb6 Kh3
Alternativet var 47.- Kf3, men svart är hur som helst långt efter i bondekapplöpningen som väntar …
48.Sxb7 Le2 49.Kxc6 Kxh2 50.Kb6 h5 51.c6 uppgivet (1-0).
En gedigen positionell triumf för Denis Puleshi!
/Gunnar Hjorth