parkar”Turneringsvinst – men bommade ”straffsparkar”!
Tänkte denna gång ta upp ett eget parti i ”Gunnars hörna”. Jag var nämligen till Umeå förra helgen och deltog i årets upplaga av Akademiska Schacksällskapets weekendtävling ”Summerheat VI”. Tänkte det skulle vara bra för mig att få en turnering ”i kroppen” – kanske i synnerhet med tanke på mitt lågfrekventa turneringsspelande rent allmänt, och i synnerhet efter att mitt ELO-tal tyvärr sjunkit drastiskt, på grund av en formsvacka i början av året.
Trots bra priser och en välgjord inbjudan blev det endast 14 deltagare, men inramningen var trevlig och arrangörerna gjorde mycket väl ifrån sig. Partierna på de två första borden gick ut live via hemsidan – och projicerades även på en stor duk i spellokalen, som låg på universitetsområdet.
Jag fick en bra start i tävlingen, vann i de två inledande snabbschacksronderna och ställdes sedan mot relativt högrankade Tobias Pettersson, SS Luleå. Pettersson har de facto tagit två stormästarskalper, i form av Ralf Åkesson och Thomas Ernst, vilket inger respekt. I partiet mot mig hamnade han dock snabbt i svårigheter, och det artade sig faktiskt till en riktig ”nedmangling” via den något udda öppningsvariant jag valde (dock spelad av bland andra Nakamura). Här är partiet:
Vit: Gunnar Hjorth (ELO 2182), Östersunds SS
Svart: Tobias Pettersson (ELO 2132), SS Luleå
Larsens öppning (A 01)
Summerheat VI, Umeå, 2016-08-19
Kommentarer: Gunnar Hjorth
1.b3 g6 2.Lg2 Sf6 3.e4 d6 4.g3 Lg7 5.Lg2 0-0 6.Se2 e5 7.0-0 Sc6 8.c4 a5!? 9.a3
Eventuellt en nyhet i det här läget. 9.Sc3 är ett viktigt alternativ här, som har spelats tidigare, men jag ville behålla full kontroll över d4-fältet så länge som möjligt.
9.- Ld7
Svart vill spela Dc8 och ta kontroll över diagonalen c8-h3 – något som jag absolut ville förhindra! Viktiga alternativ här är annars drag som 9.- Sd7, 9.- Lg4 och 9.- Le6.
10.h3 Dc8 11.Kh2 Se8?!
Pettersson är en varm anhängare av kungsindiskt, och vill gärna genomföra det för öppningen tematiska f5. Här är dock inte den strategin den bästa, till följd av vits starka centrumkontroll. Bättre exempelvis 11.- Le6, med drag som a4 och h5 i åtanke.
12.d4!?
Tvingar svart till en snabb förklaring vad gäller centrumstrukturen.
12.- h6
Mer eller mindre ett väntedrag. Vit kan nu börja spela riktigt offensivt.
13.Sbc3! Kh7
Poängen var att 13.- exd4 kunde besvaras med 14.Sd5 d3 15.Sd4!, med obestridlig vit fördel.
14.dxe5! dxe5
Slår svart med en pjäs på e5, spelar vit f4, varpå svart helt tappar fotfästet i centrum.
15.Sd5 Le6 16.c5!?
Vit står bra här och det fanns flera goda fortsättningar till hands. Jag ville dock först och främst begränsa svarts rörelsefrihet så mycket som möjligt.
16.- Dd7
Svart försöker förbättra sin trånga ställning så långt möjligt, men nu kan vit genomföra en fullskalig mobilisering av sina stridskrafter.
17.Dc2 Td8 18.Tad1 Dc8 19.f4 f6?
Vits fördel börjar nu anta hiskeliga proportioner och svart vill därför, förståeligt nog, gå mycket försiktigt fram. 19.- Sf6 var hans relativt bästa möjlighet, även om det givetvis tar emot att spela ett sådant drag!
20.g4!?
”Maskinen” rekommenderar här det direkta 20.f5, men jag såg vid brädet ingen anledning att låta svart få en skyddad fribonde (efter 20.- gxf5 21.exf5), även om jag naturligtvis har så starkt figurspel att svart knappast kan få till något slutspel där den faktorn gör sig gällande. 20.g4 är också, objektivt sett, ett mycket starkt drag. Öppnandet av g-linjen är på gång!
20.- Td7 21.f5 gxf5 22.gxf5 Lf7 23.Lf3!
Svart är nu ännu mer nerpressad än tidigare, och nästa fas i vits övergripande plan handlar om att a) hålla svarts vitfältslöpare passiv och b) byta av den mot den egna dito, för att kunna infiltrera på de därefter mycket svaga vita fälten hos svart.
23.- Dd8 24.Tg1
Aningen bättre kanske det omedelbara 24.Sg3 hade varit, men jag ville först sätta lite skräck i min motståndare, genom att få honom att börja tänka på eventuella taktiska angreppsfortsättningar i kombination med torndraget.
24.- Se7 25.Se3
Här finns återigen olika möjligheter, men rent allmänt ville jag inte låta svart börja byta pjäser när han står så här trångt.
25.- Tg8 26.Sg3 Lf8
Förhindrar det önskade 27.Lh5 på grund av 27.- Txg3! – men nu sker löparbytet på ett annat sätt i stället!
27.Le2! Sc6 28.Lc4 Lxc4 29.Dxc4 Td2+(!)
Ärligt talat trodde jag här, för en kort stund, att jag nu kunde avgöra partiet taktiskt via 30.Txd2 Dxd2+ 31.Tg2 Dxe3 32.Dxg8+ Kxg8 och 33.Sf1+ – tills jag upptäckte att damen då ju kan gå emellan på g5! Som tur var hade jag en alternativ plan i ställningen, vilken visade sig vara mycket kraftfull!
30.Se2! Txg1 31.Txg1 Sg7 32.Lc3! Ta2?
Svarts enda vettiga fortsättning här bestod i 32.- Sd4!? 33.Lxd2 Sf3+ 34.Kh1 Sxg1 35.Kxg1 Dxd2, där svart, efter 26.Kf2 inte är i materiellt underläge, men där vit förstås har kraftig positionell fördel efter till exempel 26.- Dd7 27.Sd5.
33.Tg2
En likaledes stark fortsättning här hade 33.b4 varit.
33.- De7 34.Sd5 Df7 35.Tg6 Txe2+
Desperation, men på alternativet 35.- Sxf5!? 36.exf5 Txe2+ 37.Kh1! rullar vits angrepp på med oförminskad styrka.
36.Dxe2 Se8 (36.- Sxf5? 37.Txf6 +-) 37.Dh5 Sd8 38.Ld2 Lg7 39.Lxh6 Kg8 40.Lxg7 uppgivet (1-0)
Efter 40.- Sxg7 41.Dh6 är det finito. Ett intressant parti, där jag var riktigt nöjd med mitt strategiska tänkande!
När det ”taktiska ögat” sover …
Här är inledningen på ett parti jag är mindre nöjd med, eftersom jag totalt lyckades förbise en helt avgörande taktisk möjlighet i ett tidigt skede.
Mitt femterondsparti som vit mot polskfödde ASSU-spelaren Michal Piwowar (ELO 1883) inleddes så här:
1.Sf3 g6 2.d4 Lg7 3.c4 f5 4.g3 Sf6 5.Lg2 0-0 6.0-0 c6 7.Sc3 d6 8.Tb1 De8 9.d5! h6?! 10.Sd4 e5??
Detta är objektivt sett ett direkt förlustdrag, om man som vit bara har det ”taktiska ögat” öppet! Det hade jag dock märkligt nog inte i denna ställning! Jag tänkte här enbart schablonmässigt i termer av löparpar, relativ svaghet på d6, möjlighet att spela på e4-idén, potentiell isolani om svart kan genomföra d5 etcetera.
När jag kommit hem till Sundsvall, visade jag partiet för min schackkompis Mikael Skoglund över telefon. När vi kom till den här ställningen nämnde Mikael omedelbart möjligheten 11.dxc6!. Jag blev alldeles kall, men såg förstås snabbt att det Mikael föreslog var ett direkt vinstdrag, utan att han egentligen behövde säga något mer! En fortsättning som 11.- bxc6 (eller 11.- Sc6) 12.Sb5 är ju synnerligen närliggande. Det var heller inte den enda chansen! Efter, det i partiet spelade, 11.dxe6 Lxe6 kommer den allra bästa chansen – nu i form av 12.Scb5!. Jag lyckades förstås missa även den, spelade 12.Sxe6?! Dxe6 13.b3 (starkare är 13.Lf4!) och kunde vinna partiet först efter enormt hård kamp, inkluderande ett mycket komplicerat slutspel och ömsesidig svår tidsnöd. Efter många om och men lyckades jag till slut få till en taktisk finess i tidsnöden som vann torn och parti.
Åter till ställningen efter 10.- e5??. Jag har tränat mycket schack med Mikael Skoglund, som har 1864 i LASK-rating, men som jag tycker gått framåt starkt spelstyrkemässigt på senare tid och inom kort kan komma att spela till sig en betydligt högre rating. Jag har för honom påtalat vikten av att alltid ha det ”taktiska ögat” öppet och att även taktiskt hålla koll på ogarderade pjäser, bönder och kritiska punkter, även när de, vid en första anblick, inte ser ut att kommas åt. De kan ju ändå visa sig vara motiv för någon taktisk idé! Mikael har alltså väl tagit till sig detta, men här går jag alltså själv och blundar för den här jättechansen, när den väl dyker upp. Mycket slarvigt och, egentligen, oursäktligt! Förhoppningsvis en nyttig läxa inför kommande partier dock …
Sensmoralen blir alltså att alltid, alltid försöka hålla kolla på ovanstående faktorer, oavsett hur ställningen rent visuellt ser ut! Det handlar om att undvika mentala låsningar vid någon rent positionell strategi helt enkelt. Taktiskt och positionellt spel ska alltid gå hand i hand!
För mer information om turneringen rekommenderar jag ett besök på ASSU:s hemsida: