Ett svängigt KM-parti!

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade ”hörnan”, så det börjar bli dags för ett nytt inslag och ett sådant kommer här.

Webbmaster Bengt Öberg tillhör visserligen inte de högre rankade i ÖSS och brukar inte fördjupa sig så mycket i teori, men får ofta till intressanta partier, med sin lite annorlunda och ”hemvävda” spelstil. Ibland kan han också glimta till med vinster mot gamla meriterade ”ringrävar”, som i detta parti, där mångfaldige DM- och KM-vinnaren Lennart Burman till slut tvingades sträcka vapen. Lennart hade dock helt klart sina chanser i detta envig, men ett rejält fel i 23:e draget bäddade för ”skrällen”.

Vit: Bengt Öberg, Östersunds SS

Svart: Lennart Burman, Östersunds SS

Långparti-KM 2017/2018 – sicilianskt, Maroczyvarianten (B 37)

Kommentarer: Gunnar Hjorth

1.c4 g6 2.d4 Lg7 3.e4 c5 4.Sf3 cxd4 5.Sxd4 Sc6 6.Sf3?!

Här kommer det första vägskälet i Maroczyvarianten. De i särklass vanligaste, och bästa, dragen här är 6.Le3 och 6.Sc2 – och det av goda skäl. Ser man lite djupare på ställningen, finner man flera tungt vägande skäl till att inte spela just Sf3:

– Samma pjäs flyttas två gånger i öppningen, utan att det är direkt nödvändigt. Det gör förstås även 6.Sc2, men det draget har inte samma nackdelar i övrigt!

– Draget öppnar den långa diagonalen för svarts löpare och förhindrar därtill en egen potentiell framryckning med f-bonden, för att genom detta skapa aktivt spel.

– Avsaknaden av möjligheten att övergardera f-bonden med f2-f3, eller möjligen f4 följt av Lf3, gör det svårt för c3-springaren att rycka fram till sitt naturliga centraliseringsfält d5, utan att e-bonden faller.

– Vits bondestruktur blir känslig. Såväl c- som e-bonden kan lätt bli utsatt för hot, vilka blir svåra att parera på ett naturligt sätt. Ett exempel på hur e-bonden kan hamna i skottlinjen är svarts manöver Sf6-d7-c5, följt av Lxc3 och Sxe4. Hur c-bonden kan angripas ser vi exempel på i partiet.

– Om svart tillåts spela d6 + Lg4, kan han få full kontroll över de svarta centrumfälten. För att förhindra Lg4, kan vit tvingas lägga ett viktigt tempo på att spela h2-h3.

6.- d6 7.Le2

7.h3 hade förstås varit ett logiskt alternativ här, för att förhindra Lg4. Också 7.Sc3 var tänkbart, men Bengt ville nog undvika att få bondestrukturen söndertrasad via 7.- Lxc3. Det var nog en god tanke. Försvagandet av bönderna väger här helt klart tyngre än svarts uppgivande av svartfältslöparen, eftersom vit inte har något närliggande sätt att utnyttja den omständigheten!

7.- Sf6 8.Sc3 0-0 9.0-0 b6

Svart förbereder ett direkt tryck mot vits klent försvarade centrumbönder med hjälp av vitfältslöparen. 9.- Lg4 var ett intressant alternativ, liksom 9.- Sd7 (se ovan). Vad gäller c-bonden är det viktigt att komma ihåg att vit inte kan försvara den med b2-b3, så länge tornet står ogarderat på a1 (Sf6xe4).

10.Le3?!

Detta drag är ofta känsligt att spela, så länge den viktiga svartfältslöparen kan störas av Sf6-g4!

10.- Bb7 11.a3?

Svart har full utjämning, men det här draget skapar en ny svaghet, b3 – vilket i praktiken omöjliggör det naturliga Dd2, på grund av Sa5 – och försätter c-bonden i verkligt stor fara! Jämför denna struktur med den naturliga bondekedjan a2-b3 och c4! Som läget är hade det varit bättre att spela något som h3 (för att stoppa Sg4), följt av strukturellt sunda drag som b3 och Tc1.

11.- Tc8 12.Dc2?!

Det är svårt att hitta en lämplig ruta för damen, men på c-linjen kommer den i skottlinjen för tornet på c8, vilket i förlängningen torde komma att leda till ytterligare tempoförluster för att sätta den i säkerhet.

12.- Sa5

Svart fortsätter konsekvent med sitt angreppsspel mot vits bondesvagheter. Ett annat, och kanske ännu bättre, sätt att nå samma syfte hade varit 12.- Sg4!? 13.Lg5 h6, följt av Sge5.

13.Sd2

Vit är fullständigt på defensiven, men lyckas tills vidare i alla fall hålla ihop ställningen – dock bara nätt och jämnt!

13.- La6 14.b3 Dd7?!

Här borde nog svart ha spelat 14.- b5!, som får vits ställning att hänga på en skör tråd. 15.cxb5 Sg4! är ett exempel på det. Vit är dock inte uträknad efter 16.Lxa7! Lxb5! 17.Lxb5 Txc3 18.Dd1 Dc7 19.Dxg4 Sxb3, men har det praktiskt sett tufft …

15.f3

I det här läget torde 15.h3 vara bättre, eftersom f3 gör vits ställning helt statisk!

15.- Tc7?!

Här kunde svartspelaren ha skridit till aktion direkt med 15.- b5!, eftersom 16.cxb5? Sg4! är lika med katastrof för vit!

16.Tac1(!)

Äntligen är tornet borta från den känsliga placeringen på löpardiagonalen!

16.- Tfc8 17.Sd5?

Här fanns en gyllene chans att få lika spel med 18.Db1!. Genom att gömma damen för svarts torn, stoppas svarts tematiska angreppsdrag b6-b5 (Sxb5). Då hade ju också löparen på a6 känt sig obekväm! Nu kommer i stället b5-genombrottet med buller och bång och alla svarts pjäser blir därigenom grymt aktiva …!

17.- Sxd5 18.exd5 b5! 19.De4 bxc4

Svart bryr sig, helt riktigt i en sådan här ställning, inte om att deplacera sin svartfältslöpare genom 19.- Lb2?! 20.Tb1 Lxa3, då vit kan få till motspel på de därigenom övergivna svarta fälten kring kungen …

20.bxc4 Da4 21.Ld4?!

I detta svåra läge, bör vit behålla möjligheten att kunna slå på a7 i något läge, om svart norpar c-bonden efter generalavbyten på c4. 21.Tb1 ger hopp om att komma in på åttonde raden, i händelse av att c-bonden faller. Denna bonde är i vilket fall som helst ”dömd”, så det är mycket bättre att försöka sträva efter att kunna kontra på något sätt, än att bara försöka försvara den till varje pris ..

21.- Sxc4??

Detta drag kastar en klar vinstställning överbord! 21.- Lxd4+ 22.Dxd4 Lxc4! hade vunnit bonde och parti. Skillnaden står snart klar …

22.Lxg7 Kxg7

23.Tc3?

Nu var det vits tur att gå fel! Till lika spel hade 23.Dd4+ Kg8 24.Tc3 lett.

23.- Lb5??

Svart missar sin chans att rädda damen ur bindningen på fjärde raden, och samtidigt hota det ogarderade tornet på c3! Efter 23.- Da5! 24.Txc4 Lxc4 25.Dd4+ f6 26.Sxc4 Dc5! väger det hela jämnt!

24.Sxc4!

Ett annat vinnande drag är 24.Tfc1!. Svart förlorar nu helt enkelt material på ett partiavgörande sätt.

24.- Da6?

Förlorar gör också varianten 24.- Txc4 25.Lxc4 Txc4 26.Txc4 Dxc4 27.Dxc4 Lxc4 28.Tc1 Lxd5 29.Tc7 – t ex 29.- a6 30.Txe7 Lc4 31.Td7 d5 32.Td6. Svart kan inte förhindra att vit marscherar upp med kungen och sedan antingen kommer åt att offra kvalitet för att vinna svarts a- eller d-bonde på ett avgörande sätt – och/eller vinner ytterligare material på kungsflygeln (om svarts kung lämnar bönderna där i sticket). Efter 24.- Da6? kommer dock slutet mer direkt!

25.Tfc1 uppgivet (1-0).

Ett parti som, trots alla felgrepp, innehöll många lärorika moment! Totalt sett slutade Bengt Öberg trea, och Lennart Burman femma, i detta KM – som, kanske något överraskande, såg 80-årige(!) Stig Holmlund som segrare. Silverplatsen kneps av Peter Mozelius, som vanligtvis återfinns i Stockholmsklubben Kungstornet.

Partiet i sin helhet  –  Partisamling ÖSS Klubbmästerskap 2017

/Gunnar Hjorth